TESTET!!

Jaha, gissa vaad..? Gjorde testet idag, är asnöjd! Som sagt så är det ett test över vilka gåvor man har fått av Gud eftersom man är kristen. Jag fick 16 poäng på tre gåvor och tretton på en. Det jag fick sexton på var "Profetsia", "Tro", och "Evagelisation". Det jag fick tretton på var "Styrande". Med andra ord så är jag så starkt troende att det räknas som en gåva, jag hör, och känner den Helige Andes vilja så pass ofta att jag har Profetseringens gåva, och jag tycker så pass mycket om att sprida Guds budskap att det också räknas som en gåva. På varje gåva kunde man få 21 poäng, så 16 av 21 möjliga är ganska bra. "Styrande" betyder att man gillar att styra, organisera, se till så att allt fungerar, t.ex. i en församling. Men det kan inte riktigt räknas som en gåva, eftersom det "bara" blev tretton. Det jag fick minst på var, händighet typ. Jag fick 3 av 21 poäng där. Jag lade märke till att mina gåvor är väldigt... Församlingsrealterade. Jag menar, alla är ju det på någotvis, men ledarskap, styrande, konstnärlighet, händighet o.s.v. kan man ju använda utanför kristna sammanhang också. På det sättet känns mina gåvor... Jag vet inte. På ett sätt är det ju lite begränsande, men på samma sätt gillar jag de här gåvorna. Tanken på att ha gåvan att höra Gud, och att tro på honom extra mycket, och att kunna sprida hans budskap effektivt... Vad mer kan man som kristen önska sig? Det känns på något vis som om jag fick de ultimata gåvorna med tanke på min personlighet... Haha, såklart jag fick! Gud skapade mig, och såklart han gav mig de rätta gåvorna. Och såklart att de känns rätt för mig. Stackars Fabian verkade inte ha några gåvor alls än. Inga som framträdde i testet iaf. Hans lägsta resultat var 5, och hans högsta var 11. Lite illa faktiskt, men men. Hoppas på att få lite kommentarer snart, om det är någon enstaka som läser alltså.
Tro, Evangelisation och Profetsering
Rebecka

Helg!

Jaha, då var det helg. Och så var helgen slut. Men det gör inte så mkt, för nu är det bara fem dagar kvar o sen är det sportlov!! En hel vecka då jag bara ska slappa, slappa o slappa lite till, för första gången någonsin under ett sportlov. I vanliga fall åker vi till fjällen m mormor o morfar, men inte i år, för i höst ska vi till Thailand, och det slukar så att säga en hel del pengar. Och åh, på tisdag ska jag få göra det där testet om vilka gåvor man har, och det ska bli så spännande! Spänd över mitt resultat, spänd över de andras. Hmm. Undrar hur det går för Rosa? Hon är ju den enda där som inte är kristen. Seeegt för henne om hennes "kurva", som resultatet visas i, blir helt platt. Hoppas bara inte min blir det. Det vore hemskt, men det tror jag inte. (Hoppas inte.) Asså, man blir typ paranoid. Tänk om, tänk om, tänk om. Vad blir jag så nervös för?! Jaja. Har tittat på skidskytte idag. Irriterad! Jag menar, Helena Ekholm gjorde ju bra ifrån sig med sin fjärde plats, men herrarna gjordde ju bort sig totalt! Spec. Karl-Johan Bergman. Han sköt ju, vad var det, två bom? Visserligen gjorde ju Lindström det med, men asså.. Han har ju varit förkyld. Det är förståeligt att man inte kan prestera fullt ut då, men ett fullt friskt proffs i sina bästa år BORDE göra bättre ifrån sig. Faktiskt. Nej det var svagt gjort faktiskt. Nähä, nu kom pappa hem, så nu är jag tebax i testet i tankarna. Asså, tack o lov att han hittade det idag, för han hade typ slarvat bort det, men nu hittade han det. Jag måste fråga om jag kan få göra det direkt.
Håll tummarna!
Rebecka

Bara vanlig skola..

Hmm, blir nog inget vidare intressant inlägg idag. Har varit i skolan o gjort.. Ingenting? Typ. Nej men, haft vanliga lektioner lixom. Fast Onsdags fick vi sluta tidigt, studieeftermiddag! Och igår förmiddag var vi på nån knäpp dansföreställning.. Den hette typ.. Faith eller nåt. Varenda skola i hela länet var där o tittade tror jag. Ja hur som helst så hängde jag inte med över huvud taget, för asså... Det var obegripligt. Men jag troooor att jag kom på vem det var som hette 'Faith', för huvudpersonen i den här dansföreställningen hette faktiskt så. Och jag trooooor att jag kom på vem hon var kär i. Så myckt mer kan jag inte säga, jag önskar att jag kunde visa er. Men asså... Helknäppt. Helt totalt helknäppt. Jag visste inte om de dansade balett eller breakdance eller vals eller vad det nu var. Det var nog ingenting. Alltihop. En blandning. Något helt nytt. Och, som sagt, asknäppt. Men man blev faktiskt lite gripen, när resten av skolorna hade slutat få skrattanfall över de.. Ovanliga.. Rörelserna. Eftersom alla rörelser var ovanliga, så tog det inte någon vidare lång stund innan de tystnade. Men om ni söker på 'Faith dansföreställning' så kanske ni får upp ngt. Det får jag kika lite närmare på. Jaha, det här blev ett kort inlägg. Ska kanske uppdatera er lite om Erik o Fabian. Hamnade i grupp med Erik under ett skolarbete idag, inget speciellt med det. Fabian såg jag inte röken av, hoppas han inte är sjuk elr nåt?
Ha det!
Rebecka

Konfa o kärlek...

Jaha, idag har jag varit på konfa. Eller kanske inte riktigt konfirmation. Det liknar det, men det hålls bara varannat år, av en frikyrka, så både 7:or o 8:or får vara med. Och det är inte till för att bekräfta dopet, utan... För att lära sig mer. Det är mest riktat till personer som inte är döpta, men som ändå lixom vill gå o lära sig om Gud o så och som vill åka på resan såkklart. Gissa vem som håller i det? Pappa, ironiskt va? Och när pappor börjar med pinsamprat... Tack o lov är alla där folk jag känner o tycker om någorlunda... Jag kanske t.o.m. håller på o bli kär i en av de två killarna. Jag vet inte riktigt än. Asså Erik går inte där. Men hans bästa vän gör det, Sebastian. Och en av Sebastians vänner, Fabian. Han går i sjuan, är nio månader yngre än mig och... Tja, ser bra ut. Asså, medan Erik ser bra ut på ett brunt, italienskt sätt, ser Fabian bra ut på ett svenskt, blåögt, mörkblont vis. Hjälp, jag tror jag är kär i båda. INTE bra. Fast samtidigt ökar ju mina chanser att bli ihop med nån jag är kär i med 100 %. Frustrerad här asså. Grejen är den att Erik verkar inte vara det minsta intresserad av mig, och Fabian.. Har haft typ åtta tjejer. Jag var en av dem. I trean, så det var ju läääänge sen, men ändå. Man blir väl inte ihop med någon man redan varit ihop med? Men jag vet ju inte hur pass kär jag var i honom då, det var bara spännande att vara ihop med någon. Sen så fick jag höra i omklädningsrummet att han hade gjort slut, vilket gjorde mig arg men inte mer sårad än jag var kär i honom då. Jag var irriterad på honom i något år kanske, alltså inte konstant, men när jag såg honom, sedan gick det över i likgiltighet, så gick vi på konfa tillsammans... Och nu tror jag att jag är kär i honom på riktigt. Skit också. Asså om du fattade något av det där. Är lite osammanhängande o förvirrad just nu, för jag har inte varit kär i någon annan än Erik på eeeeeeeeeevigheter! Asså, kanske lite intresserad av Sebastian, möjligtvis någon sorts varmare känsla för Emil, en kille jag träffar en vecka under midsommar, men inte på riktigt lixom.
Bara små halvförälskelser, inget att bry sig om. Inte på riktigt. Och så helt plötsligt det här, från en kille jag trodde jag hade kommit över o glömt för länge sen! Asså jag döör... Ja förresten! Min pappa, som håller konfan, ska ordna fram ett sorts test, så att man får se vad för gåvor man fått ifrån Gud, som kristen. Och jag är ju kristen, så det ska bli spännande. Pappa säger att resultatet kan spreta väldigt när man är så här ung, men jag tror ärligt talat att jag kommer få ganska högt på 'Profetering'. Ordet känns så stort o konstigt, men eftersom det betyder att Gud talar genom en... Tja, det borde bli relativt högt. Det har hänt flera gånger att Gud har talat genom mig, eller direkt till mig för den delen, som den gången han räddade mitt liv, genom att säga åt mig att inte äta en skål med burksoppa. Vi läste innehållsförteckningen, och det visade sig att jag p.g.a. min tomatallergi (ja, tomat av alla saker) skulle ha svullnat upp och dött om jag hade ätit soppan. De hade gjort en ändring av receptet, och jag är övertygad om att jag hade dött om inte Gud hade gripit in. Jaha, får se om ni orkar läsa er igenom det här. Om ni har kommit hit är jag imponerad. Men men.
Gud välsigne er
Rebecka

Första inlägget...

Jaha, vad ska man skriva i en blogg? Jag är usel på att blogga kan jag ju bara berätta, men det får ni helt enkelt stå ut med. Ni kommer tyvärr inte få några bilder, eftersom jag helst vill vara så anonym som möjligt... Jag ljuger t.o.m. om namnen! XD Men händelserna kommer vara alldeles sanna, det lovar jag er. Och jag kan ju börja med att jag är kär. Upp över öronen oåterkalligen förälskad i samma kille sen jag började femårsgruppen, vid, ja, fem års ålder. Patetiskt, visst, men ändå så sant. Vi kan kalla honom Erik. Eriks mamma kommer från Italien, så han är sådär snyggt brunbränd året runt, han är verkligen asgullig. Snäll oxå, fast kaxig. Och han har inga gränser, vilket gör det lite jobbigt under vissa lektioner då jag sitter jämte honom. Vi är inte ihop. Vi har aldrig varit i närheten av att bli ihop, och det känns inte som om det är något på gång, och ändå dryftar han sig till att fråga om jag har mens en dag då jag är lite småsur av helt andra skäl. Asså HALLÅ! Då vill man mörda honom, men grejen är att det kan jag inte, för då kommer jag att hata mig själv i resten av mitt liv... Och så händer det att han börjar sjunga typ en kärleksballad till mig då och då. Hallå, tänker ni, är det inte ganska uppenbart... Killen är kär i mig! Men jag lovar, ni känner inte Erik. HADE han faktiskt varit kär i mig hade han gått fram och berättad det. Utan tvekan. Även om jag försöker intala mig motsatsen, att han egentligen är blyg under all den där kaxigheten... Men hur stor är chansen? Typ, noll.
Och så har jag ju en bästa vän såklart, som jag bråkade med alldeles nyligen men nu är vi sams igen, Sussi o jag. Tur det, det är svårt att undvika henne när man är sur för hon är ÖVERALLT.
Jag har alltid varit något av en ensamvarg, typ, men nu har jag börjat få lite vänner i skolan förutom Sussi. Eller kanske inte vänner än, men jag och Sonja och Rosa börjar faktiskt närma oss varandra lite. Lilla Sonja är den som det går lättast att prata med (hon är verkligen KORT), men det är nog Rosa som jag kommer att bli riktigt bra vän med, om det vill sig så. De två är förressten bästa vänner. Jaa, just det. Det här heter ju 'Rebeckas bokblogg'. Jag ska väl prata lite om böcker nu. För tillfället läser jag Brisingr av Christopher Paolini för tredje elr fjärde gången, en 800 sidors tegelsten som jag kan rekommendera starkt. Nej, jag får fortsätta imorgon, får se om ni pallar läsa.
Ha det!
// Rebecka