Jaha, vad ska man skriva i en blogg? Jag är usel på att blogga kan jag ju bara berätta, men det får ni helt enkelt stå ut med. Ni kommer tyvärr inte få några bilder, eftersom jag helst vill vara så anonym som möjligt... Jag ljuger t.o.m. om namnen! XD Men händelserna kommer vara alldeles sanna, det lovar jag er. Och jag kan ju börja med att jag är kär. Upp över öronen oåterkalligen förälskad i samma kille sen jag började femårsgruppen, vid, ja, fem års ålder. Patetiskt, visst, men ändå så sant. Vi kan kalla honom Erik. Eriks mamma kommer från Italien, så han är sådär snyggt brunbränd året runt, han är verkligen asgullig. Snäll oxå, fast kaxig. Och han har inga gränser, vilket gör det lite jobbigt under vissa lektioner då jag sitter jämte honom. Vi är inte ihop. Vi har aldrig varit i närheten av att bli ihop, och det känns inte som om det är något på gång, och ändå dryftar han sig till att fråga om jag har mens en dag då jag är lite småsur av helt andra skäl. Asså HALLÅ! Då vill man mörda honom, men grejen är att det kan jag inte, för då kommer jag att hata mig själv i resten av mitt liv... Och så händer det att han börjar sjunga typ en kärleksballad till mig då och då. Hallå, tänker ni, är det inte ganska uppenbart... Killen är kär i mig! Men jag lovar, ni känner inte Erik. HADE han faktiskt varit kär i mig hade han gått fram och berättad det. Utan tvekan. Även om jag försöker intala mig motsatsen, att han egentligen är blyg under all den där kaxigheten... Men hur stor är chansen? Typ, noll.
Och så har jag ju en bästa vän såklart, som jag bråkade med alldeles nyligen men nu är vi sams igen, Sussi o jag. Tur det, det är svårt att undvika henne när man är sur för hon är ÖVERALLT.
Jag har alltid varit något av en ensamvarg, typ, men nu har jag börjat få lite vänner i skolan förutom Sussi. Eller kanske inte vänner än, men jag och Sonja och Rosa börjar faktiskt närma oss varandra lite. Lilla Sonja är den som det går lättast att prata med (hon är verkligen KORT), men det är nog Rosa som jag kommer att bli riktigt bra vän med, om det vill sig så. De två är förressten bästa vänner. Jaa, just det. Det här heter ju 'Rebeckas bokblogg'. Jag ska väl prata lite om böcker nu. För tillfället läser jag Brisingr av Christopher Paolini för tredje elr fjärde gången, en 800 sidors tegelsten som jag kan rekommendera starkt. Nej, jag får fortsätta imorgon, får se om ni pallar läsa.
Ha det!
// Rebecka
